Kambodja, som blivit ett siamesiskt protektorat 1786, höll i slutet av Rama I:s och början av Rama II:s regeringstid på att bli ett stridsäpple mellan siamesiska och vietnamesiska intressen, då både Siam och Vietnam upplevde en pånyttfödelse. Alldeles i början av Rama II:s regeringstid blev förhållandet till Kambodja rejält ansträngt då Rama II utnämnde Chaophraya Aphaiphubets (Baen) brorson att regera över Battambang och Siem Reap. Detta ska ha gjort Ang Chan rasande. Se även det tidigare avsnittet Bangkok blir huvudstad,” artikeln ”Rama I och Kambodja.”

Detta betydde att västra Kambodja fortsatte att vara avstyckat från Ang Chan II:s rike. Ang Chan II visade sitt missnöje genom att vägra komma till Rama I:s kremering i april 1810. Andra källor säger att han först tänkte komma, men att Gia Long skrev ett brev till honom och uppmanade honom att inte åka. Han fick dock gärna skicka en delegation.

Ang Chan II skickade då sin bror prins Ang Snguon och sina två halvbröder Ang Em och Ang Duong. Väl på plats i Bangkok utnämnde Rama II Ang Snguon till uparat, eller vicekung, och Ang Em till en annan hög post. Bröderna återvände sedan till Oudong. Ang Chan II blev mycket missnöjd med Rama II:s utnämningar utan att ha konsulterat honom först. Han blev därefter avundsjuk och misstänksam mot sina bröder.

Ang Chan II beslöt sig nu för att konferera med adeln om man skulle börja betala tribut till Siam vart tredje år i stället för varje år. Två av hans bröder menade dock att detta skulle vara mycket misstänksamt i början av Rama II:s regeringstid. Ang Snguon och Ang Em hade också fått en order från Bangkok. Siameserna ville att khmertrupper skulle delta i en kampanj mot Burma.

Ang Chan II ville inte befatta sig med denna order och förhöll sig passiv. Då beslöt sig tre adliga kambodjaner på egen hand att mobilisera en armé då de var rädda för en siamesisk hämndattack. Då Ang Chan II fick veta detta lät han arrestera och avrätta två av adelsmännen, medan den tredje lyckades fly till Bangkok. Därefter skrev kung Ang Chan II till Rama II och berättade att då han höll på att mobilisera den begärda armén hade tre adelsmän startat en revolt som han först varit tvungen att slå ner.

Någon källa säger att Ang Chan II förklarade avrättningen av sina adelsmän med att de vägrat att bidra med trupper mot burmeserna! Uppenbart lät Rama II sig nöjas med detta svar och adelsmannen som lyckats fly till Bangkok sattes i husarrest, men Rama II gjorde inget ytterligare för att skada honom. 

Ang Chan II skrev därefter till vietnameserna i Gia Dinh (Saigon) och berättade att han behövde beskydd. Vietnameserna gladdes åt att få stärka sitt grepp över Kambodja och skickade en stor militär expedition 1811. Bland annat skickades en flotta som ankrade upp utanför Oudong medan diplomatisk post utväxlades mellan Bangkok och Vietnam. Observera att det finns källor som säger att han själv flydde till norra Vietnam och sedan till Gia Dinh där han bad om hjälp!

I samband med att kung Ang Chan II beordrade att de tre ovan nämnda adelsmännen skulle arresteras blev guvernören av Battambang orolig för att han kunde stå på tur. Han började därför förstärka stadens försvar. Under tiden var den vietnamesiska armén på väg in i Kambodja och den vietnamesiske generalen skrev till guvernören i Battambang att de bara kommit för att upprätthålla lugn i riket och för att se till att guvernören inte tänkte gå till angrepp mot Kambodjas kung.

Guvernören rapporterade detta till Rama II som skickade en mindre armé. När armén kom fram hade vietnameserna redan dragit sig tillbaka och siameserna slog läger i Battambang där de låg i beredskap. Det kan vara intressant att veta att en del källor säger att Ang Chan hade en första regeringsperiod 1806-1811 och en andra den 13 maj 1813-1835. Däremellan hade Ang Em regerat 1811-1812 och Ang Snguon 1812-13 maj 1813.

Kung Ang Chan II hade blivit alltmer misstänksam mot sin bror Ang Snguon och misstänkte att siameserna hade utnämnt honom till vicekung i Phnom Penh för att han skulle kunna spionera på honom och rapportera till Bangkok. Efter diverse turer där kung Ang Chan II försökte arrestera honom flydde Ang Snguon till sist från Phnom Penh till Pursat.

Rama II ville undvika konflikter mellan de två bröderna och oro i Kambodja, men utan ett militärt hot i rockärmen skulle han inte lyckas. Därför skickade han nu en armé till Kambodja med ett brev där bröderna uppmanades att försonas. Kung Ang Chan II tolkade dock det militära besöket som en siamesisk invasion för att stödja Ang Snguon.

Den siamesiska armén marscherade till Pursat tillsammans med armén från Battambang. Enligt siameserna var det hela en ren fredsmission. Då siameserna förstod att Ang Chan II stod beredd med en armé menade de att ett omedelbart avancemang till Banteay Pech skulle få Ang Chan II att missförstå det hela och fly. 

Ett brev skickades därför till Ang Chan II, men han svarade inte på det. Då skickades ett nytt brev, med samma resultat. Då valde siameserna att fortsätta mot Banteay Pech. Den kambodjanska armén gjorde inget motstånd och retirerade och då Ang Chan II:s flotta inte kunde bjuda tillräckligt motstånd flydde han med sin familj till Gia Dinh (Saigon). En annan källa säger att han flydde till norra Vietnam. Han tog också med sig sina halvbröder Ang Em och Ang Duong. Då varken Ang Em eller Ang Duong ville betraktas som förrädare och medbrottslingar till Ang Chan II flydde de och begav sig till Ang Snguon.

Rama II ville inte riskera att göra Vietnam till sin fiende utan han ville fortsätta sin fars vänliga förbindelser med Gia Long. Han skickade därför en ambassad till Vietnam 1812, som blev väl mottagen i Gia Dinh (Saigon) av stadens guvernör Le Van Duyet (Loe Wan Diat) เลอ วัน เดียด (1763 eller 1764-3 juli 1832), som passade på att visa upp Vietnams militära styrka i diverse uppvisningar.

(Le Van Duyet)

Då den siamesiska ambassaden nådde fram till Hué passade Gia Long också på att visa upp sitt rikes militära styrka på ett ännu mer spektakulärt sätt än vad som hade gjorts i Gia Dinh (Saigon). Uppvisningen skulle inte bara visa Siam hur starkt Vietnam var, utan skulle även visa kambodjanerna att Vietnam var tillräckligt starkt för att kunna försvara Kambodja. Gia Long försäkrade sin vänskap till Siam och lovade att skicka tillbaka Ang Chan II till Kambodja.

Ang Snguon skulle bli kvar i Oudong i nästan tre år, men lyckades aldrig få något större stöd bland befolkningen i riket. Under tiden kände siameserna att deras militära position i Kambodja höll på att försvagas och fruktade en större konfrontation med Vietnam.  

Ang Chan II återvände till Kambodja och återinstallerades på tronen den 13 maj 1813. Han följdes av 30 000 man, varav 5 000 vietnamesiska soldater. En källa hävdar dock att antalet var 20 000 man. Ang Chan II flyttade sedan till Phnom Penh, som blev hans nya huvudstad. Här etablerades en vietnamesisk garnison, vilket möjliggjorde snabbare hjälp från vietnameserna om han behövde det.

I mitten av 1813 drog sig siameserna slutligen tillbaka efter att ha härjat citadellen i Oudong och Phnom Penh. De tog också med sig ett antal kambodjanska prinsar och tusentals fångar som fick slå sig ner i Battambang och Siam.

Vietnam blev under några årtionden efter 1813 den dominerande makten i Kambodja, även om Kambodja fortsatte att skicka årlig tribut till Siam. Siam kunde dock ta kontroll över stora delar av de kambodjanska provinserna Pursat, Stung Treng och Kampong Svay, som i dag tillhör provinsen Kampong Thom, genom att förstärka med en 10 000 man stark garnison. Rama II var beredd med en möjlig ersättare till Ang Chan II om den kambodjanska kungen skulle försöka rubba den känsliga balansen vid Siams östra gräns.